eileme

Kom precis in igen efter att ha varit ner och badat med syrran, är ju nere i stugan nu.
Tur att det iaf finns dator och att jag han ta med mej att par filmer ner. Annars hade jag inte klarat mej vafan.
Det är så förjeeevla kul! Jag har förändrats rätt så mycket sen förra året, gått ned i vikt och ja... Jag har blivit så olik mej att när jag hejade på min kusin på bussen för ett tag sen så kände han knappt igen mej, han såg fundersam ut men hejade bara för att vara trevlig tillbaka. Jag berättade det för mamma och ja visst fan var det så att han inte alls kunde tro att det var jag.
Så nu kollar alla grannar på mej väldigt mycket, haha! Rasmus typ glor ihjäl sej? ;oo
Aja det är iaf kul och jag vet inte inte hunnit kolla så noga på honom idag, vill inte kolla tillbaka på honom medans han kollar på mej för då, ser de ut som om jag spanar in honom ju, ;$

" Vi satt och väntade på en buss tillsammans. När den kom så tog jag dej i handen, betalade så att du skille slippa göra det och fortsatte längst bak i bussen. Vi satt oss där och jag la huvudet i ditt knä, då frågade jag dej om du älskade mej, du sa att du såklart älskade mej. Jag frågade dej igen, älskar du mej verkligen? Du sa då att du älskade mej mer än något annat. Tillslut var vi framme och gick hem till mej, vi gick in... klädde av oss och hamnade under täcket. " sen kommer jag inte ihåg något mer, det var iaf fint tycker jag. 
Aww bebis berättade en av sinna drömmar om mej för mej, jag älskar det.
Det låter så sött, hihi märker att han tycker att de är lite pinsamt att berätta allt, märker också verkligen att han tycker att det är fint.
fan vad jag älskar honom.
bebis jag svär har aldrig varit så här kär någon gång tidigare.

NU, ska jag lägga mej i sängen.

Kom precis in igen, suttit ute på balkongen för mej själv...
Jag kan inte sluta le! Jag haft ett leende på läpparna hela tiden idag.
U N D E R B A R T .
Jag har inte mått så här bra som nu på länge. Det kanske beror på att Lovisa kommer hem imorgon ( som jag tror iaf ) o att jag har en helt otroligt fin pojkvän, som jag nu kan le?
Jag förstår verkligen varför jag borde le dygnet runt, men jag fattar inte varför jag inte gör det.
Det känns som om att när jag andas ut och inte är orolig för att Adam ska göra något dummt, som att dricka, slåss, försöka ta livet av sej, så kommer något att hända. Fan det känns förjävligt, det känns som om lycka inte är till för mej, att jag inte är värd den.
Jag njuter verkligen nu iaf, allting känns så lätt!
Jag har en knut i magen, det gör nästan ont i magen, för att jag är så jävla lycklig nu! :')
Le, imorgon blir det värre.