Utkast: Sep. 21, 2013
zskcskz
terdffgfd
ETT ÅR FÖRSVINNER
Klickade mig in här och på ett kick lyckades jag bli så där riktigt sentemental och smått upprörd.
För 1,5 år sedan började jag skriva blogg här på "nossrepemelie.blogg.se". Mycket har hänt och för min del känns det som om det gått ett decennium sedan jag skrev här. Just för att så mycket har hänt, men nu ser jag att det bara är ett år och ett halvt år. Det är galet, riktigt riktigt galet. Jag har gått från liten tjej till ung kvinna. Jajemänsan. Jag ser mig som det, medans andra föredrar att kalla mig för en tjej med lite stake i. Egentligen är det vilket som för det står för samma sak - att jag är bestämmd och självständig. Jag har alltså gått från en liten fjortis som vänder kappan efter vinden till att bli en tjej med skinn på näsan. Jag själv ser detta som positivt, tror inte någon annan har någon som helst lust att göra någon protest mot det.
Under denna tid som jag lämnat denna blogg relativt orörd har det skett vissa stora förändringar. Jag har genomgått en deprission och blivit diagnotiserad med en ätstörning. Jag har brytit vissa kontakter och fått djupare relationer till andra som jag aldrig skulle tittat åt på detta sätt förut. Jag har förutom tråkigheterna funnit, ro, lycka och viss harmoni och en å annan livsglädje. Både bra och dåliga tider har passerat min värld sedan jag skrev sista raden här. Dock har livit för mesta dels varit tungt och mörkt. Jag är nog född optimist för jag intalar mig själv varje dag att allt alltid ordnar sig och att bättre tider kommer. Livet är ju det här, livet är motgångar och medgångar. Vissa har turen att få sin olycka utlöst i små portioner genom hela livet, medans andra får den på en och samma gång.
Utseendemässigt har jag förändrats på så sätt att jag klippt håret i en lång page och fått mig ett mrökmrökt brunt hår, som ser svart ut. JA, jag har växt en centimeter också - 1,61 centimeter kort numera. Så deså!
UTBROTT
Jag har under denna morgon haft ett utav mina kända (?) utbrott. Skulle egentligen ha varit med en viss person, som vi kan kalla för "A" just nu. A skulle inte till stallet som vanligt idag utan var ledig så vi bestämde att det vore ju passande om träffades imorgon (idag). Sen när jag ringer henne idag kan hon inte för att "L" behöver hjälp i stallet. Då två andra inte kunde..
Visst hon behövde hjälp, men snälla måndagar, tisdagar och torsdagar är denna ständigt där. Kunde "den" inte kosta på sig att säga ifrån och umgås med dens vän, en endaste dag!? Jag tycker att det är egostiskt och jag känner att jag blir tagen förgiven. Så jag la på luren efter ett surt farväl utan att äns hälsa att jag älskar den tillbaka. Barnsligt? Enligt mig är det, men jag ser endå min rektion på situationen som förstålig på ett sätt!
Jag är verkligen inte bra på att takla situationer där min vilja blir bortstött. Jag är som jag tidigare sagt, envis, viljestark och en tjej med hett temprament. Om min vilja kommer i kläm då vill säga..
Nu sitter jag iaf och väntar på Sandra som kommer hit, dagen kommer spenderas tillsammans med henne istället. Vad vi ska göra vet jag inte, baka kladdkaka kanske sen blir det nog ut i solen. :) Toppen härligt väder ute, det gillar jag!
DET DÄR MED PENGAR..
..och alla kläder, andra grejer, resor som jag alltid vill göra och ha.
Eftersom att vågen inte fungerar, drog jag istället på mig min examens klänning och den säger mig att jag tappat två eller tre kilo. Jippie! :D
Nu är jag i full gång med att beställa dessa skor från Lindex
Sedan denna bh, kanske..
Men jag får se, jag är osäker angående min egna ekonomi.
Slutsumman för detta skulle landa på fyra hundra och sedan med min och Lovisas Gävle resa som ska bli av. Då kanske det är bättre att hålla hårt i pengarna och börja klippa gräsmattor o städa!?
Några oönskade kostnader har ploppat upp också, jag är osäker om det blir jag eller A&J som tar hand om dem. Vi får väl se jag hoppas iaf såklart på det andra alternativet!
TUSEN TANKAR
Äntligen är en lång men ganska härlig skoldag över. På gympan fick de som ville bada vilket resulterade i Emil, Albin och Erik i vattnet och en Albin W solandes.. I Emils kläning, runt virad på ett litet underligt sätt - hängelsstring, kanske man kan kalla det om man nu vill.
Hela trettio minuter tidigare fick vi sluta från körträningen, u n d e r b a r t !
Föresten ett stort, stort tack till Karin som rättade min boken om mig trots att jag gjort fel o nu när det var sista veckan. TACK! Det gjorde mer eller mindre min vecka lite roligare.
FRån det ena till det andra i helgen skulle jag egentligen upp till Furudal tillsammans med Lovisa, men det blev ändrade planer. Först och främst så har jag två prov jag ska hinna med nästa vecka, sen ett i spanska imorgon och en matteinlämnings uppgift så jag kände att jag hellre blir klar med det här. Alltid lika skönt att börja ett nytt läsår utan massa gammalt strunt om det nu skulle visa sig att det var kul med skolan överhuvudtaget.
Som vanligt är mitt lilla huvud fullt utav massa funderingar. Det rör mig, folk runt omkring mig, världen, identitet sist men inte minst beetende. Jag känner en väldig massa som inte har någon som helst koll på sitt egna betende. Eller lust att respektera andra. Trist men sannt.
MÅNDAG EFTER HELG
Nu är den helt underbara helgen slut, men jag sörjer inte för det. För nu är det bara två veckor kvar utav skolan. Varav denna är den sista med fulla lektions dagar! Under helgen har jag varit för mig själv, städat ur mitt rum och bland annat plugga har jag gjort och det har varit hur härligt som helst.. Jag älskar den lilla tiden jag får för mig själv då jag kan andas ut och bara vara - det är guldvärt! Jag behöver den där tiden verkligen, med tanke på hur positiv och glad jag blir efter.
Måndag som sagt vilket innebär gympa då jag och Lovisa ska springa strandpromenaden eller om det blir tillsammans med Anna&Hanna. Startskottet för denna tristadag är 08.10 så egentligen borde jag packa väskan. Idag hade jag tänkt klicka hem mitt efterlängtade löshår så kanske jag hinner få det isatt av någon innan skolavslutningen!? På tal om skolavslutningen så har jag varken skor eller en alternativ cardigan. Jag vill ha nytt och så är det bara. Jag tänker då inte använda mina vita med kilklack för dem hade jag förra året.
Nej nu måste jag ut och hämta cykeln bannemig!
PÅ AJ..
..står inte tiden stilla!
Jag har sorterat papper sedan åtta men trotts det har tiden gåt undan. Cicci har också skaffat sig ett jobbpass här hon med. Jag sitter just nu och kikar igenom hennes pappas rapporter, medans hon är med hennes pappa ute och gräver. Känns lite lustigt men jag trivs att få greja detta själv, det är en del utav den jag är. Självständig perfektionist i alla iver att angaera.
Morfar pratar med en massa gubbar eller vad de nu vill bli kallade. Möte har dem som håller på hela dagen om jag förstått rätt, dock inte nu för nu är det fika. De springer bakom ryggen på mig ganska ofta på väg bort till toletten som befinner sig längts bort i detta rum. Det är pinsamt och fram för allt läskigt för mig som lider av blyghet, men jag har gjort stora framsteg om man jämnför mot förut. Det känns kanon!
Flera stycken karlar och jag befinner sig just nu här. Till en viss del hör jag hemma hör då jag inte skulle ha något emot att jobba här. Inte på kontor som morfar men ute och gräva skulle absolut duga. Fast jag håller mig till drömmen om att bli psykolog.
Jag och en tjej till är de enda flickorna på dethär stället. Hon är supertrevlig måste jag tilläga. :)
Tio över tolv slutar jag och åker med morfar hem till G. Fram tills dess ska jag försöka underhålla mig med dator som morfar slog på åt mig. Han tyckte att det var färdig jobbat för min del och jag demostrerar inte.
FRAMTIDEN FLYTTAR IN
omstart, nu är jag tillbaka här!
Framtiden har flyttat in och bosatt sig i mitt huvud. Tankarna och funderingarna cirkulerar kring framtida arbetet som förtillfället är psykolog. Ett drömyrke på alla sätt och vis för mig. En typ av kriminalvårdare ska och vill jag bli! Jag ska plugga vidare i social omvårdnad. Jag gillar att säga det, det känns rätt och låter moget. Motsatsen till den Emelie jag är idag.
I skolan var det riktigt mys, min klass är den bästa och jag älskar den!
Biologin går trögt då Owe har massa nationella prov att rätta och vi får klara oss utan honom. Trist! Jag saknar stämningen som blir tillsammans med honom, tiden flyter på bra och att läsa om blodomloppet blir en aning lättare samt roligare. Istället fick vi ha fördomsfulle Jimmy som har allt för höga tankar om sig själv, enligt mig - men det var och blev toppen. Jag förstod tack vare hans angagemang.
Imorgon går inte jag i skolan utan hänger ihop med morfar. ;D Operation dagsverket står på schemat och jag valde såklart att jobba hos en utav mina favoriter.
Tillbaka till hjärtat var det.. Hejsvejs!
<3
sdrfesfer
Jag har bloggpaus på min andra blogg, plus att detta ämne inte är något jag vill blogga öppet om där..
Från stränga regler om svält, ensamma nätter, oro, tårar till lycka på bara ett fingerknäpp. Ett tag var den som jag kallade "han" - hungern, min vän och mitt allt, en känlsa som fyllde ut en tom plats i mitt hjärta som jag vägrade släppa taget om. Tillslut bara hände det något, jag slutade väga mig och orkade inte längre. Jag ville inte ens inte längre, länge och väl hade jag velat kring om jag ville stanna kvar i helvetet, omdet nu ens var ett helvete.. Tills slut slutade jag väga mig och började äta. Att åka en timme iväg till en ätstörningsenhet, att sitta och prata med folk som inte förstod mig, att låtstas äta, att låtsas må bra, det tog för mycket. Tillsut orkade jag inte. Men inte fan blev det bättre.
Jag har ätit och spytt i 3 veckor nu, jag förbereder mig för hans återkomst. Tills skolavslutningen vill och ska jag gå ner sex kilo, tills skolan börjar ska jag gå ner tjugo kilo.
Min hals bränner och mina ögon är röda. Nyss har ett par smala fingrar trängt sig ner i min hals för att tvinga upp mat som jag egentligen inte förtjänar. Tårar har runnit och jag har legat på golvet i en och en halv timme o bara toktränat..
Jag vill inte längre, men jag måste och ska!
Nu ska jag göra en helt fucked up grej, nämligen börja plugga inför biologi provet som jag missat.. Ja mitt på midnat, men det kan inte hjälpas, jag varken vill eller vågar sova så då kan jag lika gärna använda tiden till något nyttigt! O-m-g jag är störd och fyfan vad medveten jag är!
DEN ENDA REGELN ÄR BRUTEN
Bloggandet står still för min del, jag mår inte bra, inte alls bra. Det är kaos i mitt huvud. Det som aldrig fick hända håller på att hända.
Kommer det bli min nya vardag att sitta naken tätt intill toaletten, med tårar rinnandes ner för kinderna mina, med fingrarna långt ner tryckta i halsen.. Är det den nya "han"?
Jag trodde att ångesten var borta och att jag helt själv sagt adjö till helvetet, att jag klarat det och att jag faktiskt är underbar och fin som den jag är.. Men icke! Det går inte, jag klarar inget, usch. Världen är inte vacker, inte färglad heller, den är tråkig och i färgskala grå. Jag är så less på allt o mer därtill. Det är inte roligt längre. Vårt liv går till spillo lite här och lite där. Jag har varken mer ork eller liv att "spilla" för tillfället. Jag vill gräva ner mig underjorden och förbli bortglömd. Detta är inte kul.
GRATISMODE
NYA BLOGGEN
Ny start!
Här skaffat nyblogg, denna kommer låsas eller tas bort, med tanke på att jag vissa gånger har varit på tok för privat!
"HON DEN DÄR EMELIE"
MATLAGNING
Långtråkig dag med ångest.
Imorgon är det aktivitetsdag, jag ska åka slalom tillsammans med Lovisa.. Eller jag ska lära henne att åka!
Ska för andra gången idag hoppa i ett bad, duscha håret sen ska jag plugga, fixa skidorna och så har jag lovat mamma att laga mat idag. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på, men det löser sig, jag är på bra humör så det blir något mindre enkelt och mer godare.
Samma sak varje gång, börjar bli riktigt less på alla dessa idioter nu.
Det är på tok alldeles för många gånger som du utnyttjar A och väcker meninglösa hopp för oss andra.
Jag har helt ärligt slutat hoppas för länge sedan, nu är jag på god väg att sluta glädjas åt dem stunder då vi duger och ni bryr er om oss.
Blir så fruktansvärt äckligt utav att man bara kan blunda för något sånnt här.
Ingen bid deal? Jooohorå.
Att strunta i ett utav sitt egna barn är inte männskligt.
terdffgfd
ETT ÅR FÖRSVINNER
För 1,5 år sedan började jag skriva blogg här på "nossrepemelie.blogg.se". Mycket har hänt och för min del känns det som om det gått ett decennium sedan jag skrev här. Just för att så mycket har hänt, men nu ser jag att det bara är ett år och ett halvt år. Det är galet, riktigt riktigt galet. Jag har gått från liten tjej till ung kvinna. Jajemänsan. Jag ser mig som det, medans andra föredrar att kalla mig för en tjej med lite stake i. Egentligen är det vilket som för det står för samma sak - att jag är bestämmd och självständig. Jag har alltså gått från en liten fjortis som vänder kappan efter vinden till att bli en tjej med skinn på näsan. Jag själv ser detta som positivt, tror inte någon annan har någon som helst lust att göra någon protest mot det.
Under denna tid som jag lämnat denna blogg relativt orörd har det skett vissa stora förändringar. Jag har genomgått en deprission och blivit diagnotiserad med en ätstörning. Jag har brytit vissa kontakter och fått djupare relationer till andra som jag aldrig skulle tittat åt på detta sätt förut. Jag har förutom tråkigheterna funnit, ro, lycka och viss harmoni och en å annan livsglädje. Både bra och dåliga tider har passerat min värld sedan jag skrev sista raden här. Dock har livit för mesta dels varit tungt och mörkt. Jag är nog född optimist för jag intalar mig själv varje dag att allt alltid ordnar sig och att bättre tider kommer. Livet är ju det här, livet är motgångar och medgångar. Vissa har turen att få sin olycka utlöst i små portioner genom hela livet, medans andra får den på en och samma gång.
Utseendemässigt har jag förändrats på så sätt att jag klippt håret i en lång page och fått mig ett mrökmrökt brunt hår, som ser svart ut. JA, jag har växt en centimeter också - 1,61 centimeter kort numera. Så deså!
UTBROTT
Visst hon behövde hjälp, men snälla måndagar, tisdagar och torsdagar är denna ständigt där. Kunde "den" inte kosta på sig att säga ifrån och umgås med dens vän, en endaste dag!? Jag tycker att det är egostiskt och jag känner att jag blir tagen förgiven. Så jag la på luren efter ett surt farväl utan att äns hälsa att jag älskar den tillbaka. Barnsligt? Enligt mig är det, men jag ser endå min rektion på situationen som förstålig på ett sätt!
Jag är verkligen inte bra på att takla situationer där min vilja blir bortstött. Jag är som jag tidigare sagt, envis, viljestark och en tjej med hett temprament. Om min vilja kommer i kläm då vill säga..
Nu sitter jag iaf och väntar på Sandra som kommer hit, dagen kommer spenderas tillsammans med henne istället. Vad vi ska göra vet jag inte, baka kladdkaka kanske sen blir det nog ut i solen. :) Toppen härligt väder ute, det gillar jag!
DET DÄR MED PENGAR..
Eftersom att vågen inte fungerar, drog jag istället på mig min examens klänning och den säger mig att jag tappat två eller tre kilo. Jippie! :D
Nu är jag i full gång med att beställa dessa skor från Lindex
Sedan denna bh, kanske..
Men jag får se, jag är osäker angående min egna ekonomi.
Slutsumman för detta skulle landa på fyra hundra och sedan med min och Lovisas Gävle resa som ska bli av. Då kanske det är bättre att hålla hårt i pengarna och börja klippa gräsmattor o städa!?
Några oönskade kostnader har ploppat upp också, jag är osäker om det blir jag eller A&J som tar hand om dem. Vi får väl se jag hoppas iaf såklart på det andra alternativet!
TUSEN TANKAR
Äntligen är en lång men ganska härlig skoldag över. På gympan fick de som ville bada vilket resulterade i Emil, Albin och Erik i vattnet och en Albin W solandes.. I Emils kläning, runt virad på ett litet underligt sätt - hängelsstring, kanske man kan kalla det om man nu vill.
Hela trettio minuter tidigare fick vi sluta från körträningen, u n d e r b a r t !
Föresten ett stort, stort tack till Karin som rättade min boken om mig trots att jag gjort fel o nu när det var sista veckan. TACK! Det gjorde mer eller mindre min vecka lite roligare.
FRån det ena till det andra i helgen skulle jag egentligen upp till Furudal tillsammans med Lovisa, men det blev ändrade planer. Först och främst så har jag två prov jag ska hinna med nästa vecka, sen ett i spanska imorgon och en matteinlämnings uppgift så jag kände att jag hellre blir klar med det här. Alltid lika skönt att börja ett nytt läsår utan massa gammalt strunt om det nu skulle visa sig att det var kul med skolan överhuvudtaget.
Som vanligt är mitt lilla huvud fullt utav massa funderingar. Det rör mig, folk runt omkring mig, världen, identitet sist men inte minst beetende. Jag känner en väldig massa som inte har någon som helst koll på sitt egna betende. Eller lust att respektera andra. Trist men sannt.
MÅNDAG EFTER HELG
Nu är den helt underbara helgen slut, men jag sörjer inte för det. För nu är det bara två veckor kvar utav skolan. Varav denna är den sista med fulla lektions dagar! Under helgen har jag varit för mig själv, städat ur mitt rum och bland annat plugga har jag gjort och det har varit hur härligt som helst.. Jag älskar den lilla tiden jag får för mig själv då jag kan andas ut och bara vara - det är guldvärt! Jag behöver den där tiden verkligen, med tanke på hur positiv och glad jag blir efter.
Måndag som sagt vilket innebär gympa då jag och Lovisa ska springa strandpromenaden eller om det blir tillsammans med Anna&Hanna. Startskottet för denna tristadag är 08.10 så egentligen borde jag packa väskan. Idag hade jag tänkt klicka hem mitt efterlängtade löshår så kanske jag hinner få det isatt av någon innan skolavslutningen!? På tal om skolavslutningen så har jag varken skor eller en alternativ cardigan. Jag vill ha nytt och så är det bara. Jag tänker då inte använda mina vita med kilklack för dem hade jag förra året.
Nej nu måste jag ut och hämta cykeln bannemig!
PÅ AJ..
..står inte tiden stilla!
Jag har sorterat papper sedan åtta men trotts det har tiden gåt undan. Cicci har också skaffat sig ett jobbpass här hon med. Jag sitter just nu och kikar igenom hennes pappas rapporter, medans hon är med hennes pappa ute och gräver. Känns lite lustigt men jag trivs att få greja detta själv, det är en del utav den jag är. Självständig perfektionist i alla iver att angaera.
Morfar pratar med en massa gubbar eller vad de nu vill bli kallade. Möte har dem som håller på hela dagen om jag förstått rätt, dock inte nu för nu är det fika. De springer bakom ryggen på mig ganska ofta på väg bort till toletten som befinner sig längts bort i detta rum. Det är pinsamt och fram för allt läskigt för mig som lider av blyghet, men jag har gjort stora framsteg om man jämnför mot förut. Det känns kanon!
Flera stycken karlar och jag befinner sig just nu här. Till en viss del hör jag hemma hör då jag inte skulle ha något emot att jobba här. Inte på kontor som morfar men ute och gräva skulle absolut duga. Fast jag håller mig till drömmen om att bli psykolog.
Jag och en tjej till är de enda flickorna på dethär stället. Hon är supertrevlig måste jag tilläga. :)
Tio över tolv slutar jag och åker med morfar hem till G. Fram tills dess ska jag försöka underhålla mig med dator som morfar slog på åt mig. Han tyckte att det var färdig jobbat för min del och jag demostrerar inte.
FRAMTIDEN FLYTTAR IN
omstart, nu är jag tillbaka här!
Framtiden har flyttat in och bosatt sig i mitt huvud. Tankarna och funderingarna cirkulerar kring framtida arbetet som förtillfället är psykolog. Ett drömyrke på alla sätt och vis för mig. En typ av kriminalvårdare ska och vill jag bli! Jag ska plugga vidare i social omvårdnad. Jag gillar att säga det, det känns rätt och låter moget. Motsatsen till den Emelie jag är idag.
I skolan var det riktigt mys, min klass är den bästa och jag älskar den!
Biologin går trögt då Owe har massa nationella prov att rätta och vi får klara oss utan honom. Trist! Jag saknar stämningen som blir tillsammans med honom, tiden flyter på bra och att läsa om blodomloppet blir en aning lättare samt roligare. Istället fick vi ha fördomsfulle Jimmy som har allt för höga tankar om sig själv, enligt mig - men det var och blev toppen. Jag förstod tack vare hans angagemang.
Imorgon går inte jag i skolan utan hänger ihop med morfar. ;D Operation dagsverket står på schemat och jag valde såklart att jobba hos en utav mina favoriter.
Tillbaka till hjärtat var det.. Hejsvejs!
<3
sdrfesfer
Från stränga regler om svält, ensamma nätter, oro, tårar till lycka på bara ett fingerknäpp. Ett tag var den som jag kallade "han" - hungern, min vän och mitt allt, en känlsa som fyllde ut en tom plats i mitt hjärta som jag vägrade släppa taget om. Tillslut bara hände det något, jag slutade väga mig och orkade inte längre. Jag ville inte ens inte längre, länge och väl hade jag velat kring om jag ville stanna kvar i helvetet, omdet nu ens var ett helvete.. Tills slut slutade jag väga mig och började äta. Att åka en timme iväg till en ätstörningsenhet, att sitta och prata med folk som inte förstod mig, att låtstas äta, att låtsas må bra, det tog för mycket. Tillsut orkade jag inte. Men inte fan blev det bättre.
Jag har ätit och spytt i 3 veckor nu, jag förbereder mig för hans återkomst. Tills skolavslutningen vill och ska jag gå ner sex kilo, tills skolan börjar ska jag gå ner tjugo kilo.
Min hals bränner och mina ögon är röda. Nyss har ett par smala fingrar trängt sig ner i min hals för att tvinga upp mat som jag egentligen inte förtjänar. Tårar har runnit och jag har legat på golvet i en och en halv timme o bara toktränat..
Jag vill inte längre, men jag måste och ska!
Nu ska jag göra en helt fucked up grej, nämligen börja plugga inför biologi provet som jag missat.. Ja mitt på midnat, men det kan inte hjälpas, jag varken vill eller vågar sova så då kan jag lika gärna använda tiden till något nyttigt! O-m-g jag är störd och fyfan vad medveten jag är!
DEN ENDA REGELN ÄR BRUTEN
Kommer det bli min nya vardag att sitta naken tätt intill toaletten, med tårar rinnandes ner för kinderna mina, med fingrarna långt ner tryckta i halsen.. Är det den nya "han"?
Jag trodde att ångesten var borta och att jag helt själv sagt adjö till helvetet, att jag klarat det och att jag faktiskt är underbar och fin som den jag är.. Men icke! Det går inte, jag klarar inget, usch. Världen är inte vacker, inte färglad heller, den är tråkig och i färgskala grå. Jag är så less på allt o mer därtill. Det är inte roligt längre. Vårt liv går till spillo lite här och lite där. Jag har varken mer ork eller liv att "spilla" för tillfället. Jag vill gräva ner mig underjorden och förbli bortglömd. Detta är inte kul.
GRATISMODE
NYA BLOGGEN
Här skaffat nyblogg, denna kommer låsas eller tas bort, med tanke på att jag vissa gånger har varit på tok för privat!
"HON DEN DÄR EMELIE"
MATLAGNING
Långtråkig dag med ångest.
Imorgon är det aktivitetsdag, jag ska åka slalom tillsammans med Lovisa.. Eller jag ska lära henne att åka!
Ska för andra gången idag hoppa i ett bad, duscha håret sen ska jag plugga, fixa skidorna och så har jag lovat mamma att laga mat idag. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på, men det löser sig, jag är på bra humör så det blir något mindre enkelt och mer godare.
Samma sak varje gång, börjar bli riktigt less på alla dessa idioter nu.
Det är på tok alldeles för många gånger som du utnyttjar A och väcker meninglösa hopp för oss andra.
Jag har helt ärligt slutat hoppas för länge sedan, nu är jag på god väg att sluta glädjas åt dem stunder då vi duger och ni bryr er om oss.
Blir så fruktansvärt äckligt utav att man bara kan blunda för något sånnt här.
Ingen bid deal? Jooohorå.
Att strunta i ett utav sitt egna barn är inte männskligt.
