eileme

Jag har under denna morgon haft ett utav mina kända (?) utbrott. Skulle egentligen ha varit med en viss person, som vi kan kalla för "A" just nu. A skulle inte till stallet som vanligt idag utan var ledig så vi bestämde att det vore ju passande om träffades imorgon (idag). Sen när jag ringer henne idag kan hon inte för att "L" behöver hjälp i stallet. Då två andra inte kunde..
Visst hon behövde hjälp, men snälla måndagar, tisdagar och torsdagar är denna ständigt där. Kunde "den" inte kosta på sig att säga ifrån och umgås med dens vän, en endaste dag!? Jag tycker att det är egostiskt och jag känner att jag blir tagen förgiven. Så jag la på luren efter ett surt farväl utan att äns hälsa att jag älskar den tillbaka. Barnsligt? Enligt mig är det, men jag ser endå min rektion på situationen som förstålig på ett sätt!

Jag är verkligen inte bra på att takla situationer där min vilja blir bortstött. Jag är som jag tidigare sagt, envis, viljestark och en tjej med hett temprament. Om min vilja kommer i kläm då vill säga.. 

Nu sitter jag iaf och väntar på Sandra som kommer hit, dagen kommer spenderas tillsammans med henne istället. Vad vi ska göra vet jag inte, baka kladdkaka kanske sen blir det nog ut i solen. :) Toppen härligt väder ute, det gillar jag!