eileme

Jag har bloggpaus på min andra blogg, plus att detta ämne inte är något jag vill blogga öppet om där..

Från stränga regler om svält, ensamma nätter, oro, tårar till lycka på bara ett fingerknäpp. Ett tag var den som jag kallade "han" - hungern, min vän och mitt allt, en känlsa som fyllde ut en tom plats i mitt hjärta som jag vägrade släppa taget om. Tillslut bara hände det något, jag slutade väga mig och orkade inte längre. Jag ville inte ens inte längre, länge och väl hade jag velat kring om jag ville stanna kvar i helvetet, omdet nu ens var ett helvete.. Tills slut slutade jag väga mig och började äta. Att åka en timme iväg till en ätstörningsenhet, att sitta och prata med folk som inte förstod mig, att låtstas äta, att låtsas må bra, det tog för mycket. Tillsut orkade jag inte. Men inte fan blev det bättre.

Jag har ätit och spytt i 3 veckor nu, jag förbereder mig för hans återkomst. Tills skolavslutningen vill och ska jag gå ner sex kilo, tills skolan börjar ska jag gå ner tjugo kilo.

Min hals bränner och mina ögon är röda. Nyss har ett par smala fingrar trängt sig ner i min hals för att tvinga upp mat som jag egentligen inte förtjänar. Tårar har runnit och jag har legat på golvet i en och en halv timme o bara toktränat..

Jag vill inte längre, men jag måste och ska!

Nu ska jag göra en helt fucked up grej, nämligen börja plugga inför biologi provet som jag missat.. Ja mitt på midnat, men det kan inte hjälpas, jag varken vill eller vågar sova så då kan jag lika gärna använda tiden till något nyttigt! O-m-g jag är störd och fyfan vad medveten jag är!