ETT ÅR FÖRSVINNER
Klickade mig in här och på ett kick lyckades jag bli så där riktigt sentemental och smått upprörd.
För 1,5 år sedan började jag skriva blogg här på "nossrepemelie.blogg.se". Mycket har hänt och för min del känns det som om det gått ett decennium sedan jag skrev här. Just för att så mycket har hänt, men nu ser jag att det bara är ett år och ett halvt år. Det är galet, riktigt riktigt galet. Jag har gått från liten tjej till ung kvinna. Jajemänsan. Jag ser mig som det, medans andra föredrar att kalla mig för en tjej med lite stake i. Egentligen är det vilket som för det står för samma sak - att jag är bestämmd och självständig. Jag har alltså gått från en liten fjortis som vänder kappan efter vinden till att bli en tjej med skinn på näsan. Jag själv ser detta som positivt, tror inte någon annan har någon som helst lust att göra någon protest mot det.
Under denna tid som jag lämnat denna blogg relativt orörd har det skett vissa stora förändringar. Jag har genomgått en deprission och blivit diagnotiserad med en ätstörning. Jag har brytit vissa kontakter och fått djupare relationer till andra som jag aldrig skulle tittat åt på detta sätt förut. Jag har förutom tråkigheterna funnit, ro, lycka och viss harmoni och en å annan livsglädje. Både bra och dåliga tider har passerat min värld sedan jag skrev sista raden här. Dock har livit för mesta dels varit tungt och mörkt. Jag är nog född optimist för jag intalar mig själv varje dag att allt alltid ordnar sig och att bättre tider kommer. Livet är ju det här, livet är motgångar och medgångar. Vissa har turen att få sin olycka utlöst i små portioner genom hela livet, medans andra får den på en och samma gång.
Utseendemässigt har jag förändrats på så sätt att jag klippt håret i en lång page och fått mig ett mrökmrökt brunt hår, som ser svart ut. JA, jag har växt en centimeter också - 1,61 centimeter kort numera. Så deså!
För 1,5 år sedan började jag skriva blogg här på "nossrepemelie.blogg.se". Mycket har hänt och för min del känns det som om det gått ett decennium sedan jag skrev här. Just för att så mycket har hänt, men nu ser jag att det bara är ett år och ett halvt år. Det är galet, riktigt riktigt galet. Jag har gått från liten tjej till ung kvinna. Jajemänsan. Jag ser mig som det, medans andra föredrar att kalla mig för en tjej med lite stake i. Egentligen är det vilket som för det står för samma sak - att jag är bestämmd och självständig. Jag har alltså gått från en liten fjortis som vänder kappan efter vinden till att bli en tjej med skinn på näsan. Jag själv ser detta som positivt, tror inte någon annan har någon som helst lust att göra någon protest mot det.
Under denna tid som jag lämnat denna blogg relativt orörd har det skett vissa stora förändringar. Jag har genomgått en deprission och blivit diagnotiserad med en ätstörning. Jag har brytit vissa kontakter och fått djupare relationer till andra som jag aldrig skulle tittat åt på detta sätt förut. Jag har förutom tråkigheterna funnit, ro, lycka och viss harmoni och en å annan livsglädje. Både bra och dåliga tider har passerat min värld sedan jag skrev sista raden här. Dock har livit för mesta dels varit tungt och mörkt. Jag är nog född optimist för jag intalar mig själv varje dag att allt alltid ordnar sig och att bättre tider kommer. Livet är ju det här, livet är motgångar och medgångar. Vissa har turen att få sin olycka utlöst i små portioner genom hela livet, medans andra får den på en och samma gång.
Utseendemässigt har jag förändrats på så sätt att jag klippt håret i en lång page och fått mig ett mrökmrökt brunt hår, som ser svart ut. JA, jag har växt en centimeter också - 1,61 centimeter kort numera. Så deså!
